Kungligt bröllop!
Inte för att dem läser detta, men jag vill ändå gratulera Kronprinsessan Victoria o hennes Prins Daniel till bröllopet idag:)
Jag tyckte det var jättevackert!
Dem flesta man har snackat med har varit negativa, men inte jag o nårra till!
Det var vackert, romantitskt o underbart att se.
Man kan se hur mycket dem 2 älskar varandra o det är så härligt att se.
Jag kan ärligt säga att jag grät!!!
Först när Kungen skulle lämna över Kronprinsessan till Daniel o han grät. Daniel då asså.
Där var det kört för mig. Jag satt o snyftade rejält!
O sen när dem skulle avge sina löften till varandra. O han skakar på rösten o hon skakar på rösten. Då grät jag igen. O så fort jag såg Daniel, då tårades mina ögon igen. Han grät ju, o jag kan inte se killar gråta! Men det var så fint!
O hennes klänning var jättefin! :)
Ja, så är det, jag är en känslig person o jag glädjs åt Kronprinsessan att hon ÄNTLIGEN har fått sin PRINS!!! :)
Jag tyckte det var jättevackert!
Dem flesta man har snackat med har varit negativa, men inte jag o nårra till!
Det var vackert, romantitskt o underbart att se.
Man kan se hur mycket dem 2 älskar varandra o det är så härligt att se.
Jag kan ärligt säga att jag grät!!!
Först när Kungen skulle lämna över Kronprinsessan till Daniel o han grät. Daniel då asså.
Där var det kört för mig. Jag satt o snyftade rejält!
O sen när dem skulle avge sina löften till varandra. O han skakar på rösten o hon skakar på rösten. Då grät jag igen. O så fort jag såg Daniel, då tårades mina ögon igen. Han grät ju, o jag kan inte se killar gråta! Men det var så fint!
O hennes klänning var jättefin! :)
Ja, så är det, jag är en känslig person o jag glädjs åt Kronprinsessan att hon ÄNTLIGEN har fått sin PRINS!!! :)
Ändrade planer...
Ja, nu har det blivit lite ändrade planer...
Om jag kommer in på skolan, så blir det skola.
Ärligt talat så skiter jag i om chefen ger mig tjänstledigt eller inte!
Det kommer att lösa sig ändå, o jag är så glad för det stöd som jag har från familj o vänner. Ni är guld värda!
Så i alla fall, kommer jag in på skolan har jag sagt innan att det kanske blir barn när jag är klar. Babymaking i oktober, november. MEN....
Nu blir det inte så! O det är inget jag sörjer. Jag har pratat med min man o mina vänner o min syster. Barn kommer senare, jag ska först o främst klara utbildningen, om jag kommer in, o sen om jag får jobb som undersköterska vilket jag hoppas, ska jag jobbar först lite för att få upp mammapenningen o sen därefter blir det planering av barn. Alltså, skola, utbildning o jobb, o sen barn. O ja, det är många som sagt det innan, men jag har inte riktigt lyssnat på det örat. Men nu gör jag det, o det kommer att bli barn sen. Inget som vi behöver stressa fram:) Ibland behöver jag någon som säger till mig ett par extra gånger för att det ska gå in, o det har det gjort nu:)
Nu hoppas jag bara att jag kommer in på skolan, annars är det kris...
Snart bär det av till Anna o barnen, hoppas solen kommer fram från sitt moln:)
Ha det bra!
Ni är guld värda, ni vet vilka ni är :)
Om jag kommer in på skolan, så blir det skola.
Ärligt talat så skiter jag i om chefen ger mig tjänstledigt eller inte!
Det kommer att lösa sig ändå, o jag är så glad för det stöd som jag har från familj o vänner. Ni är guld värda!
Så i alla fall, kommer jag in på skolan har jag sagt innan att det kanske blir barn när jag är klar. Babymaking i oktober, november. MEN....
Nu blir det inte så! O det är inget jag sörjer. Jag har pratat med min man o mina vänner o min syster. Barn kommer senare, jag ska först o främst klara utbildningen, om jag kommer in, o sen om jag får jobb som undersköterska vilket jag hoppas, ska jag jobbar först lite för att få upp mammapenningen o sen därefter blir det planering av barn. Alltså, skola, utbildning o jobb, o sen barn. O ja, det är många som sagt det innan, men jag har inte riktigt lyssnat på det örat. Men nu gör jag det, o det kommer att bli barn sen. Inget som vi behöver stressa fram:) Ibland behöver jag någon som säger till mig ett par extra gånger för att det ska gå in, o det har det gjort nu:)
Nu hoppas jag bara att jag kommer in på skolan, annars är det kris...
Snart bär det av till Anna o barnen, hoppas solen kommer fram från sitt moln:)
Ha det bra!
Ni är guld värda, ni vet vilka ni är :)
Gråtfärdig!
Just nu känner jag mig gråtfärdig!
Där är ingetting som funkar som det ska, o det känns ibland inte som att jag har det stödet jag vill ha.
Ja, jag har bestämt mig för att läsa, o jag vet inte om jag har skrivit det innan, men jag kommer söka in till omvårdnadsutbildningen på 1 år som går på Vitcum, o i såna fall bli undersköterska. Om jag kommer in vill säga.. OM!!! O under tiden jag väntar på svar från utbildningen kommer jag att läsa Matte B. O Matte B kommer börja den 12/8 i år.
Ja, vad är då problemet tänker ni? Jo, det ska jag berätta!
Eftersom jag redan fått schema för komvux, asså Matte B, ringer jag till min chef när jag kommer till jobb. Nej, han var inte där, hade semester...
Jag förklarar för honom att lektionerna på komvux kommer ligga på dem tiderna jag ibland jobbar på, o frågar om vi kan lägga upp ett gemensamt schema. Ja, skriv ner vilka dagar o vilka tider det ligger på så får jag tänka på det är det svaret jag får. helt okej, men när jag lägger till att jag även ska söka in på omvårdnadutbildningen i september o att det i såna fall blir på heltid säger han först: Det är lungt, inga problem jag fixar in någon som kan ta ditt pass. Men när jag ber om tjänsteledigt ändras hela hans humör o jag får ett blank NEJ! När jag frågar om han kan tänka på det, blir det nej igen o sen blir det: Jag har inte tid att prata med dig nu. Ungefär! Nehe, hur fan ska jag tolka det?!
Nu är det kanske många som tycker att det är konstigt att jag vill ha tjänstledigt från ett jobb som jag antagligen inte kommer komma tillbaka till, förhoppningen är ju ändå att kunna jobba som undersköterska eller skaffa famlij. Men! Jag vill ha tjänstledigt för att det är en trygghet för mig att falla tillbaka på om det inte funkar med skolan. O även om där inte finns något jobb som undersköterska till mig när jag är färdigutbildad. Då sätter jag både mig o Dennis på pottkanten, för han har bara jobb till oktober! I o för sig har han Alfa kassa att falla tillbaka på om det inte löser sig, men den varar ju inte för evigt.
O när jag då pratar med Dennis tycker han att jag ska köra på utbildningen om jag kommer in på den, medans mamma tycker att jag ska vänta till våren med utbildningen o bara köra på Matte B nu. För att det är så osäkert med Dennis jobb. Jaha, nu är jag så j*vla taggad för att läsa, o håller tummarna för att jag kommer in, men så känns det som att det fattas stöd från mamma. O jag vill absolut inte sätta mig o Dennis på pottkanten med ekonomin. Det är inte rättvist mot honom!
Så ja, just nu vill jag bara gråta, o allt för att inte idioten till chef ger mig tjänstledigt!!!!! Fan asså!!!
O jo Maria, jag har läst lite om Studieledighetslagen, men det är mycket, o just nu snurrar mitt huvud. Men jag ska läsa ordentligt!
O nej, jag menar inte att jag inte har stöd, för det har jag! Men just nu känns det jobbigt, mest för att jag inte har någon trygghet!
Där är ingetting som funkar som det ska, o det känns ibland inte som att jag har det stödet jag vill ha.
Ja, jag har bestämt mig för att läsa, o jag vet inte om jag har skrivit det innan, men jag kommer söka in till omvårdnadsutbildningen på 1 år som går på Vitcum, o i såna fall bli undersköterska. Om jag kommer in vill säga.. OM!!! O under tiden jag väntar på svar från utbildningen kommer jag att läsa Matte B. O Matte B kommer börja den 12/8 i år.
Ja, vad är då problemet tänker ni? Jo, det ska jag berätta!
Eftersom jag redan fått schema för komvux, asså Matte B, ringer jag till min chef när jag kommer till jobb. Nej, han var inte där, hade semester...
Jag förklarar för honom att lektionerna på komvux kommer ligga på dem tiderna jag ibland jobbar på, o frågar om vi kan lägga upp ett gemensamt schema. Ja, skriv ner vilka dagar o vilka tider det ligger på så får jag tänka på det är det svaret jag får. helt okej, men när jag lägger till att jag även ska söka in på omvårdnadutbildningen i september o att det i såna fall blir på heltid säger han först: Det är lungt, inga problem jag fixar in någon som kan ta ditt pass. Men när jag ber om tjänsteledigt ändras hela hans humör o jag får ett blank NEJ! När jag frågar om han kan tänka på det, blir det nej igen o sen blir det: Jag har inte tid att prata med dig nu. Ungefär! Nehe, hur fan ska jag tolka det?!
Nu är det kanske många som tycker att det är konstigt att jag vill ha tjänstledigt från ett jobb som jag antagligen inte kommer komma tillbaka till, förhoppningen är ju ändå att kunna jobba som undersköterska eller skaffa famlij. Men! Jag vill ha tjänstledigt för att det är en trygghet för mig att falla tillbaka på om det inte funkar med skolan. O även om där inte finns något jobb som undersköterska till mig när jag är färdigutbildad. Då sätter jag både mig o Dennis på pottkanten, för han har bara jobb till oktober! I o för sig har han Alfa kassa att falla tillbaka på om det inte löser sig, men den varar ju inte för evigt.
O när jag då pratar med Dennis tycker han att jag ska köra på utbildningen om jag kommer in på den, medans mamma tycker att jag ska vänta till våren med utbildningen o bara köra på Matte B nu. För att det är så osäkert med Dennis jobb. Jaha, nu är jag så j*vla taggad för att läsa, o håller tummarna för att jag kommer in, men så känns det som att det fattas stöd från mamma. O jag vill absolut inte sätta mig o Dennis på pottkanten med ekonomin. Det är inte rättvist mot honom!
Så ja, just nu vill jag bara gråta, o allt för att inte idioten till chef ger mig tjänstledigt!!!!! Fan asså!!!
O jo Maria, jag har läst lite om Studieledighetslagen, men det är mycket, o just nu snurrar mitt huvud. Men jag ska läsa ordentligt!
O nej, jag menar inte att jag inte har stöd, för det har jag! Men just nu känns det jobbigt, mest för att jag inte har någon trygghet!
