Dagar...
Ibland har jag dagar där jag sitter och tänker på hur mitt liv ser ut och vad jag har gjort med det...
Idag är en sån dag.
Jag är 23 år... På dessa 23 åren har jag gått grundskolan, högstadiet, gymnasiet och nu vuxenutbildning.
Jag gjorde rätt så bra ifrån i grundskolan, högstadiet funkade bra till 9:onde klass, då det hände saker som inte var så roliga.
Jag sökte två gymnasier, ett i helsingborg, ett i svalöv. Min förhoppning var att bli veterinär. De drömmarna krossades snabbt, och djursjukvårdare blev mer och mer intressant.
Skolan i svalöv var en skola som var mycket praktisk med djur, och det var den jag helst ville inte på.
Men den kom jag inte in på. Istället kom jag in på olympia skolan i hbg. NV-programmet som skulle förbereda mig inför djursjukvården.
Jag har aldrig någonsin haft lätt för matte, kemi eller fysik, så det var inte alls min melodi. Men jag kämpade det första året. Hittade underbara vänner :)
Det andra året blev mycket svårare och jag kände att jag behövde mer hjälp med studierna för att förstå. Jag fick inte den hjälpen, gymnasiet är ju valfritt, och man är på väg in i vuxenlivet.
Slutet av 2:an gick jag inte alls i skolan mycket. Jag började skolka. Mycket!
När det 3:de året började, fick jag reda på att jag kunde valt en annan utbildning, men samtidigt fått samma utbildning men 10 gånger lättare med de induviduella valen. Men just då var jag så skoltrött att jag skulle stå ut till jag tog studenten. Jag gick inte alls i skolan det 3:de året... Bara lite då o då. Mina vänner i skolan var underbara, det var jag som drog mig undan. Tyvärr.
Det mest positiva med 3:de året var att jag träffade min man :) Min drömman, min prins, mitt allt :)
Jag blev arbetslös efter studenten, fick hjälp av socialen. Bodde hemma. Tur var det, men var mycket hos min man i hans lgh :).
För att fortsätta få socialhjälp var jag tvungen att gå ut på praktik. Detta var praktiker som jag inte alls trivdes på. De var inget för mig.
Som tur var fick jag jobb som lokalvårdare på en förskola i billesholm. 4 timmar/ dag.
Jag tyckte detta var jätteroligt. Städade snabbt och lekte med barnen sen :)
Tyvärr sa chefen till mig att de ville ha någon annan som städade efter ca 1 år. Tradigt, men sant.
Dock fick jag jobb som kassabiträde på Matöppet i Billesholm. Där var jag i 2 år. Under dessa 2 åren läste jag upp lite av mina betyg. Dessutom flyttade jag och min man ihop i en lgh i hbg :)
Jag försökte läsa upp mer av mina betyg till en början, men det funkade inte. Fattade inte matten.
På grund av omständigheterna på jobb, kom jag till en punkt där jag måste fundera på vad jag vill med mitt liv.
Allt kom till mig när jag tog hand om min lillasyster efter en operation. Då visste jag att jag skulle inom vården på nått sätt.
Jag började kolla på utbildningar, och med mina betyg var undersköterskeutbildningen det bästa alternativet.
Och här är jag nu... Jag läser till undersköterska, min förhoppning när jag är klar är att vara på sjukhuset på barnavd, eller inom LSS.
Det har aldrig någonsin gått så bra för mig som det gör nu i skolan. Och det känns så jävla underbart!
Jag ska klara denna utbildningen, och jag ska göra det med bravur! :)
Just nu känns livet bra, men sen då? Jag kan inte låta bli att tänka på vad som händer sen.
I framtiden.
Framtiden är långt fram, men hur ser mitt liv ut då?
Jag har en dröm, en dröm om familj med min drömman, ett jobb som man trivs med och ett hus med trädgård och hund och katt.
Min underbara familj och mina underbara vänner som ingår.
Det är min dröm. Och jag har turen att min man delar den drömmen med mig. Det kommer kanske ta tid, det kanske kommer gå fort, vem vet?
Men när jag sitter och tänker tillbaka på mitt liv, vill jag minnas denna tiden som är nu.
Min man, min familj och mina underbara vänner som är där i vått o torrt. Som alltid ställer upp för mig, och hoppas att de tycker att jag ställer upp för dem.
Jag vill minnas tiden på undersköterskeutbildningen, som just nu går bra för mig. Att jag faktiskt KAN plugga och göra bra ifrån mig och få bra betyg :)
Just nu är mitt liv underbart!
Ja, ikväll är en sån dag :)
Idag är en sån dag.
Jag är 23 år... På dessa 23 åren har jag gått grundskolan, högstadiet, gymnasiet och nu vuxenutbildning.
Jag gjorde rätt så bra ifrån i grundskolan, högstadiet funkade bra till 9:onde klass, då det hände saker som inte var så roliga.
Jag sökte två gymnasier, ett i helsingborg, ett i svalöv. Min förhoppning var att bli veterinär. De drömmarna krossades snabbt, och djursjukvårdare blev mer och mer intressant.
Skolan i svalöv var en skola som var mycket praktisk med djur, och det var den jag helst ville inte på.
Men den kom jag inte in på. Istället kom jag in på olympia skolan i hbg. NV-programmet som skulle förbereda mig inför djursjukvården.
Jag har aldrig någonsin haft lätt för matte, kemi eller fysik, så det var inte alls min melodi. Men jag kämpade det första året. Hittade underbara vänner :)
Det andra året blev mycket svårare och jag kände att jag behövde mer hjälp med studierna för att förstå. Jag fick inte den hjälpen, gymnasiet är ju valfritt, och man är på väg in i vuxenlivet.
Slutet av 2:an gick jag inte alls i skolan mycket. Jag började skolka. Mycket!
När det 3:de året började, fick jag reda på att jag kunde valt en annan utbildning, men samtidigt fått samma utbildning men 10 gånger lättare med de induviduella valen. Men just då var jag så skoltrött att jag skulle stå ut till jag tog studenten. Jag gick inte alls i skolan det 3:de året... Bara lite då o då. Mina vänner i skolan var underbara, det var jag som drog mig undan. Tyvärr.
Det mest positiva med 3:de året var att jag träffade min man :) Min drömman, min prins, mitt allt :)
Jag blev arbetslös efter studenten, fick hjälp av socialen. Bodde hemma. Tur var det, men var mycket hos min man i hans lgh :).
För att fortsätta få socialhjälp var jag tvungen att gå ut på praktik. Detta var praktiker som jag inte alls trivdes på. De var inget för mig.
Som tur var fick jag jobb som lokalvårdare på en förskola i billesholm. 4 timmar/ dag.
Jag tyckte detta var jätteroligt. Städade snabbt och lekte med barnen sen :)
Tyvärr sa chefen till mig att de ville ha någon annan som städade efter ca 1 år. Tradigt, men sant.
Dock fick jag jobb som kassabiträde på Matöppet i Billesholm. Där var jag i 2 år. Under dessa 2 åren läste jag upp lite av mina betyg. Dessutom flyttade jag och min man ihop i en lgh i hbg :)
Jag försökte läsa upp mer av mina betyg till en början, men det funkade inte. Fattade inte matten.
På grund av omständigheterna på jobb, kom jag till en punkt där jag måste fundera på vad jag vill med mitt liv.
Allt kom till mig när jag tog hand om min lillasyster efter en operation. Då visste jag att jag skulle inom vården på nått sätt.
Jag började kolla på utbildningar, och med mina betyg var undersköterskeutbildningen det bästa alternativet.
Och här är jag nu... Jag läser till undersköterska, min förhoppning när jag är klar är att vara på sjukhuset på barnavd, eller inom LSS.
Det har aldrig någonsin gått så bra för mig som det gör nu i skolan. Och det känns så jävla underbart!
Jag ska klara denna utbildningen, och jag ska göra det med bravur! :)
Just nu känns livet bra, men sen då? Jag kan inte låta bli att tänka på vad som händer sen.
I framtiden.
Framtiden är långt fram, men hur ser mitt liv ut då?
Jag har en dröm, en dröm om familj med min drömman, ett jobb som man trivs med och ett hus med trädgård och hund och katt.
Min underbara familj och mina underbara vänner som ingår.
Det är min dröm. Och jag har turen att min man delar den drömmen med mig. Det kommer kanske ta tid, det kanske kommer gå fort, vem vet?
Men när jag sitter och tänker tillbaka på mitt liv, vill jag minnas denna tiden som är nu.
Min man, min familj och mina underbara vänner som är där i vått o torrt. Som alltid ställer upp för mig, och hoppas att de tycker att jag ställer upp för dem.
Jag vill minnas tiden på undersköterskeutbildningen, som just nu går bra för mig. Att jag faktiskt KAN plugga och göra bra ifrån mig och få bra betyg :)
Just nu är mitt liv underbart!
Ja, ikväll är en sån dag :)
