Glad och avundsjuk
Jag har ikväll blivit "tillsagd" att sluta ursäkta mig själv och ursäkta att jag finns.
Det var hårt att höra, men välbehövligt. Jag har varit med om mycket i yngre år, jag är rädd för att förlora det jag har!
Jag är väldigt osäker i vissa situationer och jag vill att alla ska tycka om mig.
Jag har det jävligt bra, med en underbar fästman och familj som stöttar i vått och torrt, men jag har även underbara vänner som jag vill visa att jag är rädd om.
Därför pratar jag, tänker sen. När jag sen tänker, då kommer jag på att folk kanske tagit illa vid sig, och då kommer ursäkterna.
Men det är nu slut med detta! I alla fall ett försök till det.
Jag uppskattar ärlighet och står själv för ärlighet när jag pratar och tycker, men ursäktar mig senare.
Men inte nu längre. Jag är väldigt glad över att ha så underbara vänner i min omgivning, och dina ord tog direkt på mig. Tack! ( Du vet vem du är) :)
Och ja, då kommer vi till min avundsjuka!
Vissa människor är konstiga. Det är nog det bästa ordet jag kommer på nu.
Vi har några i vår vänkrets.
Detta är människor som har allt! Verkligen allt!
Fasta jobb, barn, partner, ja allt som livet hör till, men de kastar bort det!!!!
Bara poff!
Ringer och sjukanmäler sig på jobb för en liten förkylning. Ska då tilläggas att deras jobb inte är så ansträgande.
Tar både barnen och partern för givet.
Dessa människor har aldrig fått kämpa för något i livet. Allting har gått som en dans på rosor.
Och ja, jag är avundsjuk på dem! Jag kämpar, och det är fan inte lätt.
Jag förstår bara inte!
Att få allt serverat på ett silverfat kommer inte funka i längden.
Vi har speciellt en person i kretsen som har det så, och jag klarar inte längre av att vara glad för dennes skull!
Det är hemskt, för vänner ska man ta hand om, men jag kan inte. Ska tilläggas att vi inte är så bra vänner, utan det är mer vänner som träffas då och då.
Men ändå! Jag förstår inte hur man kan göra så... Men det är inte mitt liv och det är jag jävligt glad för.
Kommer ihåg ett citat som min syster sa: " Om de får allt serverat och slipper kämpa, så kommer dem sitta där en dag och inte ha något kvar till slut och inte veta hur de ska gå vidare, men du som kämpar, du kommer ha så stor livserfarenhet och du kommer ha den perfekta familjen som älskar dig precis som du är och du vet hur du ska göra för att gå vidare".
Och ja, hon har ju rätt. För kämpar man, då får man erfarenhet och man vet vad det innebär.
Så jag fortsätter kämpa! För i slutändan blir det ändå jag som "vinner" :)
Kläder. Till barn
"Tänk dig att du kommer in i en barnklädesbutik.
På en vägg hänger strumpor. Strumpor i alla färger och med massa olika mönster. Bruna med vita ränder, Rosa med gula stjärnor eller hjärtan, svarta med glittriga bilder – några med Spiderman, några med HelloKitty, Lila med Spiderman, blå med gröna traktorer, rosa med lila traktorer, mörkgröna med gulliga hästar på, blå med Bamse, rosa med Bamse, svarta med Nallemaja, röda med Nallemaja… I en låda bredvid ligger olika sjupack några har hela regnbågen representerad, några pack har olika jordfärger, några olika pasteller, några olika blå toner och några olika röda…
Ja, precis alla de strumpor du är van vid att se i butikerna plus lika många till i både dämpade och/eller färgglada kombinationer.
Du plockar till dig av de du tycker är snygga och går vidare.
Nästa vägg är fylld av byxor. Plyschbyxorna och mjukisbyxorna hänger på varsin lång rad i alla färger, Hela regnbågen är representerad från; lila till rött i ordning. Du ser snabbt var den färg du är ute efter hänger och plockar med dig de byxor du vill ha.
Bredvid hänger jeansen. Slimmade jeans finns i ena änden med bland annat Star Wars, Hello Kitty, döskallar, hästar eller med kristallapplikationer i olika möster och färger.
Några har inga tryck alls, några av dessa har kanske rosa, blå, eller vanliga “guldiga” sömmar eller är sydda av grön, röd eller rosa denim. Några har bootcut och några hängslen. Några har båda delar. Inga par är så lågt skurna att de åker ner när barnet försöker leka.
I andra änden hänger mer baggy jeans. Med samma urval av mönster och detaljer som de slimmade men avpassade för en bredare kroppsform.
Du vet ditt barns kroppsform, så du plockar åt dig rätt modell i något snyggt mönster och går vidare.
På ett antal ställningar på golvet finns tröjor av alla de sorter hängande. En ställning är märkt “basic” och har långärmade och kortärmade t-shirts utan tryck eller detaljer.
Och bredvid den en eller flera ställningar med olika tryck och detaljer i olika färgställning på olika bakgrundsfärg. Ja, ungefär som med strumporna och byxorna.
Nästa ställning är märkt “tunikor”, en skjortor, en annan “klänningar”, en med kjolar, en med shorts… Några är märkta med “slim fit” några med “baggy”.
Alla ställningar har inte samma urval av färger och färgkombinationer men självklart ett lika brett urval.
Du hittar en rosa och en svart BlixtenMcQueentröja och en rosa och en svart Tingelingtröja och köper alla fyra.
Storleken skiljer inte mellan rosa och blå utan du kan ta precis den storlek ditt barn har utan att bekymra dig för att det ska sitta för trångt, glipa i midjan eller fladdra runt på barnets kropp.
Sedan plockar du på dig en rosa klänning, en röd BlixtenMcQueenkjol, och en lila StarWarstunika och känner dig ganska nöjd för idag. Du stannar kanske till på accessoaravdelningen för att köpa ett grönt glittrigt diadem och en grön glittrig matchande slips eller så låter du bli det. Det är ju inte som att du blir tvingad att köpa diademet bara för att du vill ha slipsen, eller tvärtom…
Att avskaffa könsindelningen av kläder betyder inte att det blir svårare för någon att hitta de kläder man vill köpa. Svårare att välja, kanske. Svårare att begränsa barnen, ja, troligen, men svårare att hitta kläder? Oh nej!
Istället för att gå till “tjejavdelningen” och leta efter en specifik rosa klänning bland allt rosa så går du till till klänningshyllan och hittar enkelt de som är rosa. Ja, om du inte är färgblind, då…
Och vill du ha ett par svarta byxor så går du till byxavdelningen och letar upp ett par i rätt modell.
Att avskaffa könsindelningen av kläder betyder inte att vilja ta bort allt rosa och blått och byta ut det mot typ brunt och orange. Utan att erbjuda alla barn alla färger och göra alla olika seriefigurer och mönster tillgängliga för alla barn.
Att avskaffa könsindelningen av kläder betyder inte att vilja ta bort alla rosa prinsessor och svarta riddare utan att komplettera med svarta prinsessor och rosa riddare – och låta barnen, oavsett om de är utrustade med snippa eller snopp, själva välja om de vill vara rosa prinsessa, rosa riddare, svart riddare eller svart prinsessa. Eller svartrosa riddarprinsessa eller rosasvart prinsessriddare för den delen.
Är du fortfarande emot att avskaffa könsindelningen av kläder, för att du inte förstått vad det går ut på, så läs igen.
Är du fortfarande emot att avskaffa könsindelningen av kläder, för att du bara inte vill ge alla barn samma möjligheter och förutsättningar, så kan du gå och dra nåt gammalt över dig."
Tagen från Maria!
Undersköterska :)
Ja, nu har jag äntligen tagit min examen och är nu färdig undersköterska :)
Jag är väldigt stolt över mig själv, att jag faktiskt klarade det!
När jag sökte in till utbildningen, så var det i ärlighetens namn bara för att jag ville komma bort från Matöppet.
Jag visste hela tiden att jag skulle bli något inom vården, men undersköterksa, det var ju min mamma, inte skulle jag bli samma som hon? Hon jobbar ju med äldre, och det vill inte jag.
Men tacka mina underbara lärare för att dem tog DÖD på alla mina fördomar!!
Redan första veckan när jag började skolan kände jag att detta kommer nog bli bra.
Undersköterska är ett hejdundrande jobb som kräver mer respekt än vad det får!
Redan första praktiken inom äldreomsorgen kändes bra. Dock är jag fortfarande inne på den banan att jag inte vill jobba med äldre, men vi får se vad som händer i framtiden.
Jag hamnade i en underbar klass och hittade min bästa vän andra dagen :)
Sedan dess har vi hållit ihop.
Det var jobbigt med alla skrivuppgifterna, men när jag såg att det gav utdelning kom motivationen på köpet och jag kände att detta klarar jag.
Ni ska veta en sak om mig, och det är att jag aldrig varit duktig i skolan. Har i princip bara fått godkändt, kanske ett vg någon gång, annars ig och g.
Men när första MVG:et kom, var min lycka gjord. Och sen fortsatte det med VG och G. Snacka om att jag var nöjd!
Men säg den lyckan som varar för evigt.
Tråkigt nog skulle våra lärare som var så bra, gå vidare med utbildning och skulle inte undervisa oss längre :/
Detta resulterade i att vi fick två äldre lärare som inte var något vidare.
Nu såhär i efterhand, kan vi konstatera att dessa lärarna splittrade klassen.
Ett tag kändes det som att de blivit bättre efter alla mötena, men nej, de gick tillbaka till samma gamla satkärringar igen!
Vid den tidpunkten försvann all min motivation. Jag hamnade efter!
Och hamnar man efter i en utbildning som varar i 50 veckor, då är det lite av en kris.
Men vi kämpade på, vi hade ju en praktikperiod kvar att se fram emot!
Den andra praktikperioden baserades på våra induviduella val. Jag valde sjukvård, och min vän valde psykatri.
Sjukvård innebar att jag hade chans till en praktikplats på sjukhuset där jag kom fram till att jag ska jobba. Eller ja, i alla fall inom sjukvård.
Med en ny kurs, en kurs som jag var extra intresserad av, tog jag nya tag. MEN...
Det visar sig då att vi som läste sjukvård från min klass, blev diskriminerade av de två, ännu en gång, nya lärarna. Den klassen som vi slogs ihop med som oxå skulle läsa sjukvård, hade haft dessa lärarna innan och kände dem väl. En liten notis var att denna andra klass var lite "efter". Ni tror kanske inte på mig, men hälften kunde inte svenska och när man väl svarade på frågorna som man fick, upprepade dem samma svar om och om igen, och impade på lärarna.
De fick även hjälp av lärarna som gestikulerade var någon stans man har ont när man har vissa symptom. Och när de då svarade rätt blev lärarna överförtjusta, men när vi svarade rätt fick vi ett "bra". Skulle vi mot förmodan svara fel, fick vi kommentarer: " och ni ska bli undersköterskor. Hur ska det gå?" Och en massa annat. Förstår ni att jag hamnade ännu mer efter än vad jag redan var, och vill egentligen bara hoppa av allting?
Men jag försökte intala mig själv att jag hade praktiken kvar, som skulle vara på sjukhuset på barnavdelningen.
De var de 4 bästa veckorna i mitt liv!
Gud vad jag trivdes, och för att skryta lite, fick jag jättebra kommentarer av de som jobbade där. Det kändes underbart att gå upp kl 5 på morronen för att åka till praktiken :)
Tyvärr gjorde min praktiktrivsel att jag hamnade efter ännu mer. Detta var inget bra.
Men så kom en räddande ängel!
En av våra gamla lärare kom tillbaka 1 vecka för att undervisa i en kurs!
Och tillsammans med henne satte vi oss ner och planerade hur vi skulle göra för att komma ifatt igen!
På grund av henne kom motivationen tillbaka. Dessutom var det ju endast 12 veckor kvar tills jag var klar!
Med hjälp av min underbara mamma, gick det till slut! Hon är verkligen guld värd <3
Dessutom ringde de från sjukhuset och erbjöd mig en tjänst som personlig assistent!
Snacka om att jag blev glad när de ringde. Detta var ett tecken på att jag skött min praktik :)
Med det sista kvar, och med nyfunnen motivation, samt ett jobb, sitter jag här nu på mitt jobb och är färdig undersköterska!
När jag tänker på det känns det konstigt. Jag, personen som inte ens har ett slutbetyg från gymnasiet, har skaffat mig en utbildning som resulterat i ett jobb som jag älskar?
Det är fan mega coolt!!!!!!!
Jag fattar det knappt själv.
Och som grädde på moset, stack jag och hela min familj till Turkiet 1 vecka och bara slappade dagen efter min examen :)
Ja, jag är stolt över mig själv för att jag har bevisat, framförallt för mig själv, men även för de som kanske tvivlade, att jag kan!
Så jag avslutar med de berömda orden: FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!!!!!!! 
Klass 1038 B :)
Familjen sista dagen i Turkiet :D
Dagar...
Idag är en sån dag.
Jag är 23 år... På dessa 23 åren har jag gått grundskolan, högstadiet, gymnasiet och nu vuxenutbildning.
Jag gjorde rätt så bra ifrån i grundskolan, högstadiet funkade bra till 9:onde klass, då det hände saker som inte var så roliga.
Jag sökte två gymnasier, ett i helsingborg, ett i svalöv. Min förhoppning var att bli veterinär. De drömmarna krossades snabbt, och djursjukvårdare blev mer och mer intressant.
Skolan i svalöv var en skola som var mycket praktisk med djur, och det var den jag helst ville inte på.
Men den kom jag inte in på. Istället kom jag in på olympia skolan i hbg. NV-programmet som skulle förbereda mig inför djursjukvården.
Jag har aldrig någonsin haft lätt för matte, kemi eller fysik, så det var inte alls min melodi. Men jag kämpade det första året. Hittade underbara vänner :)
Det andra året blev mycket svårare och jag kände att jag behövde mer hjälp med studierna för att förstå. Jag fick inte den hjälpen, gymnasiet är ju valfritt, och man är på väg in i vuxenlivet.
Slutet av 2:an gick jag inte alls i skolan mycket. Jag började skolka. Mycket!
När det 3:de året började, fick jag reda på att jag kunde valt en annan utbildning, men samtidigt fått samma utbildning men 10 gånger lättare med de induviduella valen. Men just då var jag så skoltrött att jag skulle stå ut till jag tog studenten. Jag gick inte alls i skolan det 3:de året... Bara lite då o då. Mina vänner i skolan var underbara, det var jag som drog mig undan. Tyvärr.
Det mest positiva med 3:de året var att jag träffade min man :) Min drömman, min prins, mitt allt :)
Jag blev arbetslös efter studenten, fick hjälp av socialen. Bodde hemma. Tur var det, men var mycket hos min man i hans lgh :).
För att fortsätta få socialhjälp var jag tvungen att gå ut på praktik. Detta var praktiker som jag inte alls trivdes på. De var inget för mig.
Som tur var fick jag jobb som lokalvårdare på en förskola i billesholm. 4 timmar/ dag.
Jag tyckte detta var jätteroligt. Städade snabbt och lekte med barnen sen :)
Tyvärr sa chefen till mig att de ville ha någon annan som städade efter ca 1 år. Tradigt, men sant.
Dock fick jag jobb som kassabiträde på Matöppet i Billesholm. Där var jag i 2 år. Under dessa 2 åren läste jag upp lite av mina betyg. Dessutom flyttade jag och min man ihop i en lgh i hbg :)
Jag försökte läsa upp mer av mina betyg till en början, men det funkade inte. Fattade inte matten.
På grund av omständigheterna på jobb, kom jag till en punkt där jag måste fundera på vad jag vill med mitt liv.
Allt kom till mig när jag tog hand om min lillasyster efter en operation. Då visste jag att jag skulle inom vården på nått sätt.
Jag började kolla på utbildningar, och med mina betyg var undersköterskeutbildningen det bästa alternativet.
Och här är jag nu... Jag läser till undersköterska, min förhoppning när jag är klar är att vara på sjukhuset på barnavd, eller inom LSS.
Det har aldrig någonsin gått så bra för mig som det gör nu i skolan. Och det känns så jävla underbart!
Jag ska klara denna utbildningen, och jag ska göra det med bravur! :)
Just nu känns livet bra, men sen då? Jag kan inte låta bli att tänka på vad som händer sen.
I framtiden.
Framtiden är långt fram, men hur ser mitt liv ut då?
Jag har en dröm, en dröm om familj med min drömman, ett jobb som man trivs med och ett hus med trädgård och hund och katt.
Min underbara familj och mina underbara vänner som ingår.
Det är min dröm. Och jag har turen att min man delar den drömmen med mig. Det kommer kanske ta tid, det kanske kommer gå fort, vem vet?
Men när jag sitter och tänker tillbaka på mitt liv, vill jag minnas denna tiden som är nu.
Min man, min familj och mina underbara vänner som är där i vått o torrt. Som alltid ställer upp för mig, och hoppas att de tycker att jag ställer upp för dem.
Jag vill minnas tiden på undersköterskeutbildningen, som just nu går bra för mig. Att jag faktiskt KAN plugga och göra bra ifrån mig och få bra betyg :)
Just nu är mitt liv underbart!
Ja, ikväll är en sån dag :)
Nu kanske det löser sig...
Min man har äntligen fått jobb, som målare. Inte riktigt det han ville, men det är ett jobb!!
Och det är det som är viktigt i detta sammanhanget.
Även om det ser ljust ut, så är där ändå ett litet orosmoln på himlen...
Han har 3 månaders provanställning, sen är det cheferna som bestämmer vår framtid.
Just nu har han fått lite olika åsikter om hur det kommer gå. En säger att det kommer bli bra och att han kommer få en fast tjänst, en annan säger att det ser sådär ut... Han måste snabba på sitt jobb, men det är inte alltid så lätt när man varit ifrån måleriet i 2 år. Men han gör så gott han kan och vi hoppas verkligen på att det löser sig!
Dessutom har jag kommit igång bra med vår träning. På 3 månader har jag gått ner 2 kilo och fått bättre kondis :)
Så det känns bra.
Dessutom går skolan bra.
Vi har haft problem med våra lärare. De 2 första som vi hade när vi började, slutade efter jul, och då fick vi 2 nya. Detta är 2 gamla damer som har varit med alldeles för länge. Men efter möte med verksamhetschefen och lärarna har det blivit bätte :) Och det märks på motivationen oxå. Problem med lärarna, ingen motivation, lösning med lärarna, mer motivation :)
Jaja, nu vet ni hur vi har det ;)
Hålla modet uppe?
Det är väldigt lätt för andra att sitta och säga så, men det är fan inte lätt att alltid hålla modet uppe!
Jag har själv sagt många gånger till vänner och familj att det kommer lösa sig, men jag märker nu att det inte alltid går in. För det går inte in hos oss längre.
Vi får inte lägenheterna vi lägger intresseanmälan på, mannen får inget jobb, och helst plötsligt är där jättemycket i skolan som ska hinnas med (vilket jag hade räknat med), och sen trillar man dit i en dunderförkylning med feberfrossa och blå om läpparna. Man orkar inte sätta sig vi datorn i nårra timmar för att skriva en uppsats. Jag är i alla fall en av dom som väljer vila och friskhet istället.
Pengarna kommer, ses och försvinner lika fort igen. När fan ska man orka hålla modet uppe?!
Ja, där finns folk som har det värre än vi, det finns där alltid, men just nu känns det inte så.
Jag vill gärna ha mer tid med mina vänner, men jag känner att dem har fått stå åt sidan :(
Jag kommer aldrig glömma mina vänner, men dem kanske kommer göra det om jag aldrig hör av mig, eller har tid att träffa dem?
Jag hoppas självklart inte det, men jag kan inte hjälpa att jag ibland funderar i dem banorna.
Varför gör jag det så svårt? Dem är ju bara ett samtal eller sms bort, men varför ringer, och skriver jag inte? Jag blir så trött på mig själv ibland.
Alla säger att det kommer gå snabbt, helt plötsligt är skolan klar, och jag vill gärna tro på det, men har lite svårt för det när jag ser kurserna och uppsatserna hopa sig framför mig. Men jag SKA klara det!!
Visst finns det ljusglimtar i livet oxå!
Det är dem ljusglimtarna som vi lever på.
Mannen är igång med sitt körkort, äntligen!
Han ska på jobbinterjuv, kanske det kommer lösa sig?
Ny vänskap som står i full blom. Träningen. Se att allt slit som belönas med VG och i vissa fall MVG.
Se en inbjudan på sin fb av sina vänner.
Resa när jag tagit examen!
Och självklart är den största ljusglimten min alldeles egna systerdotter!!! :)
Hon förgyller verkligen ens dag när jag träffar henne :)
Ja, dessa ljusglimtar gör att man långt där borta, faktiskt tror att det kommer lösa sig. Och jag önskar av hela mitt hjärta att det gör det snart!
Inget deppinlägg!!!
Känns så oerhört bra!!!!
Så detta inlägg är inget deppinlägg, detta är ett glattinlägg :)
Jag vill med detta inlägg, hylla alla mina vänner och min underbara familj!
Ni vet nog inte hur mycket ni betyder för mig, men ni betyder väldigt mycket!!! <3<3<3<3
Här kommer några bilder på er, och på er som jag inte har någon bild. Det betyder inte att jag glömt er, ni finns med här ändå :)
Mamma <3
Min pappa <3
Min drömprins <3
<3
<3
<3
Självklart är ni andra oxå med, dock ej på bild :(
Tråkinlägg...
Jag känner mig nere, gråtfärdig o helt slut i kroppen.
Men varför vet jag inte.
Kanske är det för att det är mycket i skolan, kanske julstressen,kanske för att jag har gått upp i vikt, kanske vår situation i hemmet, kanske min längtan efter en egen familj.
Jag vet verkligen inte!
Det känns som att jag är på dåligt humör hela tiden. Fräser o snäser åt allt o alla!
Själv tänker jag inte på det förrän efteråt.
Det känns som att jag glömmer bort min familj och mina vänner.
Men ni ska veta att ni betyder allt för mig.Utan er alla hade jag inte klarat mig.
Så förlåt att jag "glömmer" er.
Men jag har alltid sagt till alla andra när de har haft det svårt: Det löser sig. Allting kommer att lösa sig.
Det är väl dags att jag själv börjar leva efter det mottot.
Det kommer att lösa sig. Det kommer bara att ta lite längre tid.
Jag hoppas att vi får den lägenheten vi sökt. Blir i alla fall hyran billigare.
Dem säger att det vilar en förbannelse över förhållandet när man varit tsm i 4½ år, o att många går ifrån varandra.
Detta är vår prövning, och vi SKA klara den!!! O det kommer vi att göra oxå.
Lite små läskigt...
Fråga en historielärare om han eller hon kan förklara detta......
Abraham Lincoln blev vald in i kongressen i 1846.
John F. Kennedy blev vald in i kongressen i 1946.
Abraham Lincoln blev vald som President i 1860.
John F. Kennedy blev vald som President i 1960.
Bägge var väldig upptagna av borgrättigheterna.
Bägges hustrur miste ett barn, medans de bodde i Vita Huset.
Bägge Presidenter blev skjutna och dräpta på en fredag.
Bägge Presidenter blev skjutna i huvudet.
Nu blir det mycket märkligt:
Lincolns sekreterare hette Kennedy,
Kennedys sekreterare hette Lincoln.
Bägge blev mördade av en person från sydstaterna.
Bägge Presidenterna blev efterföljda av en från sydstaterna med namnet Johnson.
Andrew Johnson, som efterföjde Lincoln, föddes år 1808.
Lyndon Johnson, som efterföljde Kennedy, föddes år 1908.
John Wilkes Booth, som mördade Lincoln, föddes år 1839.
Lee Harvey Oswald, som mördade Kennedy, föddes år 1939.
Bägge mördarna blev kända med 3 namn.
Hos bägge är namnen sammansatta av 15 bokstäver.
Håll dig fast nu:
Lincoln blev mördad i en teater med namnet "Ford"
Kennedy blev mördad i en bil av märket Lincoln, fabrikerat av "Ford"
Lincoln blev mördad i en teater, och hans mördare sprang till ett varuhus för att gömma sig.
Kennedy blev skjuten från ett varuhus, och hans mördare flydde till en teater och gömde sig där.
Booth och Oswald blev mördade för vad de gjort.
Se här. Det är helt otroligt:
1) Vik en ny $20 dollar sedel samman…
2) Vik den igen som bilden visar:
3) Vik den andra sidan på samma sätt, åt andra hållet:
4) Vänd på den nu….
Genom att vika en 20 dollar sedel samman på ett simpelt geometrisk mått, kommer det en katastrof fram,
som visas på alla 20 dollars sedlar!!!
Som om detta inte var nog, är detta vad du får se:
För det första: Pentagon i flammor…..
Därefter Twin Towers
Och se här.. !
Katastrof 1 (Pentagon)
Katastrof 2 ( Twin Towers )
Katastrof 3 (Osama)???
Se här också: 9 + 11 = $ 20 !!
9/11 = September den 11 är dagen, då Twin Towers och Pentagon möttes av angrepp.
Är det en tillfällighet?
Kopierade texten från My Gerndt´s blogg.
Uppdatering!
Vad har då hänt? Jo, mycket!
Men tar det kortfattat:
För första gången i mitt liv har jag fått MVG på en uppsats. Eller ja, 2 st faktiskt!
Och jag är så lycklig!! Kan ni fatta?! Jag. MVG... Helt sjukt! Jag som aldrig har varit en plugghäst, har nu fått till det. Så jävla gott!!! :D
Dessutom har dem andra uppsatserna fått VG och 2 muntliga G. Man kan bara få G på muntlig redovisning, så det är ju bra att jag är godkänd.
Detta känns verkligen som ett bra val. Dock väntar jag på ett litet nederlag. Låter hemskt, men när allting går bra, brukar det alltid gå dåligt sen. Dessutom börjar vi på en kurs som är hemsk! Läst den en gång innan, men blev inte godkänd. Jag tycker den är så svår!! Men det ska gå.
Dessutom har jag varit på min första praktik. Gör sista dan där imorron. Dem 4 veckorna har bara flugit iväg. O roligt har jag haft. Mycket bra personal som är så otroligt respektfulla gentemot vårdtagarna. Det vi har pratat om i skolan och som tyvärr fattas på vissa ställen, på min praktik har dem allt. Nästan i alla fall. Och det känns bra!
Dessutom har det träffar med våra underbara vänner. Vad hade jag varit utan dem?
Ni vet vilka ni är och ni är verkligen guld värda!
Nu senast blev det bowling. Det gick sådär för mig, bättre för min man som vann. :)
Och på Laserdome gick det helt okej. Där kom jag 3:a på skjutningen och 4 av alla. (Tror jag)
O återigen vann mannen. Kul för honom, men nästa gång ska jag fan klå honom ;)
På torsdag sticker jag och min familj till Lalandia i Danmark.
Det ska bli så himla roligt. Vi är 7 vuxna o 1 barn!
Men jag kan garantera att när vi är på vattenlandet är vi 7 barn o 1 vuxen.
Min mamma ska bara bada bubbelpoolen så hon lär väl hålla ställningarna oxå ;)
Men vi andra kommer bli galna! Var jättelängesen jag var där. Typ när jag var 7 eller nått.
Så kan ni själv ränka ut åren ;)
Dock så går inte allting på räls...
Min man har blivit arbetslös. Så tråkigt!! Och synd!
Men förhoppningsvis kommer det att lösa sig i januari eller februari.
Dock kommer vi inte till att lägga så mycket pengar på julklapparna i år. Låter kanske konstigt, men vi har liksom inte råd med dem summorna vi brukar lägga ut. Men vår familj vet om det så det är lugnt.
Så alla, håll tummarna för att han får tillbaka sitt jobb nästa år.
Just nu mår jag bra i livet, men det som fattas är ett barn.
Ni anar inte hur mycket jag längtar efter ett barn med min man. Att få starta en familj.
Med mannen jag älskar av hela mitt hjärta. Och han vill med, men förutsättningarna är inte dem bästa just nu.
Alla säger att vi inte ska stressa fram det. Vi är ju inte så gamla. Men min längtan finns alltid där.
Jag ser oss som en familj med barn. Men det kommer väl när det kommer.
Nej, nu ska jag sluta skriva. Enjoy! :)
Full rulle :)
Det är minst en examination i veckan, ibland två, men än så länge är det roligt.
Det blir ännu roligare när man har fått reda på dem eximainationerna som man redan haft, att man får ett VG o ett G+. :)
Man kan endast få G på muntliga o mer på skriftliga. Varför vet jag inte, men så är det.
O praktikplatserna är klara. Jag ska vara i närheten där jag bor. Skönt, åka buss, cykla kanske.
Ju mindre jag kör, desto mer pengar sparar vi på bensin!
Dock är där ett litet minus... Min matte B går inte alls. O den går än mindre sen jag började victum...
Dels så har jag gått på victum dem tiderna som matten är på, o dels för att jag inte fattar den.
Men jag har sagt det att om jag inte klarar matten denna terminen, så tar jag den nästa.
Den ska klaras, helst så fort som möjligt!
Annars är det full rulle i livet med.
Speciellt på helgerna...
Jag kan inte minnas när jag o mannen hade en helg, bara han o jag.
Det är fest hit o dit, o folk som bjuder hem sig själva till oss på middag.
Ta mig inte fel, det är roligt! Men som Maria sa: " ibland blir det för mycket".
O det var just det det blev denna helgen.
Var bjudna på födelsedagsfest, en kompis som vi o för sig inte firat innan, men som bjöd oss ändå.
Men min man sa att vi inte kom. Han ville ha en egen helg, bara han o jag :)
O det är just det vi har haft denna helgen. Bara jag o mannen. Vi gick på HIF- GAIS igår, min allra första hif match. Dock förlorade dem, men det var ändå bra stämning. O vi gjorde god middag o bara va. O samma sak idag. Bara tatt det lugnt. O vet ni vad, det har varit dunderskönt!!!!!
Bara brytt sig om varandra. Kanske låter konsigt, vi träffas ju varje dag eftersom vi bor tsm, men ibland behöver man bara va utan några förbehåll.
Det har varit en avvikelse, o det var för att hämta mammas o pappas hund som vi ska passa hela veckan. Annars inget!
Nästa helg däremot, då smäller det! Big time!!! :)
5-kamp med gänget. Jag längtar riktigt mycket! Ska bli så himla roligt.
Tjejerna mot killarna. Håll tummarna för att vi vinner, för det är vi inställda på ;)
Jaja, annars är det väl inte mer...
Liten uppdatering blev det i alla fall!
Kram på er alla!
.....
Det känns så jädra gött! :D Detta är vad jag har väntat på hela sommaren.
Dock är det mycket som ska fixas, men det löser sig.
Jag måste erkänna att jag har fjärilar i magen... O många tankar som rör runt i mitt huvud.
Tänk så klarar jag inte det? Tänk så skiter allting sig?
Kommer jag att ha jobb när jag är klar? Där är mycket som rör sig i mitt huvud nu, men som jag alltid säger: Det löser sig. O det kommer det säkert att göra oxå. Men det är väl normalt att känna sig lite nervös?
Annars hade jag matteprov på sannolikhetslära o linjära funktioner i torsdags.
Det kändes helt okej, hoppas att resultatet oxå visar det...
På torsdag gör jag min sista arbetsdag på Matöppet!!!:):):)
När jag ringde o berättade att jag kommit in på skolan fick jag inte ens ett grattis. Nada, allt han sa var att jag skulle skriva på ett papper när jag kom till jobb nästa gång.
O där kände jag att alla tvivel om att jag kanske skulle stannat kvar på jobb, försvann!
Där kände jag att jag gör rätt!
Det här med tjänstledigheten, o att han inte kan neka mig, det kämpar jag inte för.
Som min man sa: " Kommer det kännas bra att komma tillbaka till ett jobb, när du kanske gör dig ovän med chefen"? O nej, det kommer det ju inte att göra. Så jag skiter i det o allt vad Matöppet heter! Nu börjar vi på ny kula o hoppas på det bästa! Håll tummarna för att allting löser sig, o att där är ett jobb som väntar på mig när jag är färdig.
Annars saknar jag mina vänner! Känns som att det var evigheter sen vi träffades!
känns som att man lever i en annan tid på sommaren, o sen kommer verkligeheten ifatt på hösten.
Men jag saknar er!! :) Jag tror inte att ni vet hur mycket ni betyder för mig.
O vad ni har gjort för mig. Jag är en helt annan person idag, mycket tack vare er!
Love ya! :) Ni vet vilka ni är <3
Uppdatering :)
Jag har börjat med Matte B på Komvux Kärnan i hbg.
Det funkar helt okej... Jag har ju svårt för matte o matte B är ännu svårare. Till o med läraren sa att denna matten är svårare än alla dom andra. Jo, men det känns ju bra...
Men det går. Dock tycker jag att det är jobbigt att behöva åka ut för att jobba efteråt.
Jag har lektion 3 gånger i veckan, 2 av dom tidigt på morgonen o 1 på eftermmiddagen. Den på måndageftermiddagen är jobbigast. Då slutar jag lektion 15.45 o börjar jobba 16. Eller ja, när jag kan kommer vill säga. O det tycker jag är jobbigt.
Jag är en sån person som gärna vill koncentrera mig på en grej. Som matten nu, men jag kan inte säga upp mig pga av 3 lekitoner matte i veckan. Jag måste ha en inkomst!
Men jag håller tummarna för att jag kommer in på Victum!
Sista ansökningsdatum är 3/9, o i såna fall, om jag kommer in, börjar jag den 20/9. Så håll tumnarna!!!
Då är det bye bye jobb, o hej hej utbildning. O då kommer jag ha matte på flextid på torsdagar. Eller om jag kan gå nån gång då o då. Min mattekompis går oxå på victum o hon går där 3 gånger i veckan på fasta tider, men har såna tider att hon fortfarande kan gå på matten. Så det är ju bra om man kan få det så. Men först måste jag komma in!!!
Annars är väl sommaren slut nu...:(
Men vi har haft en bra sommar med mycket skoj med härligt sällskap! :)
Dock har den gått fort! För fort! Men det är väl alltid så. *Har man roligt går tiden snabbare ;)
Vi har även förnyat vårt vardagsrum litta. En ny soffa o ett nytt soffbord! Det blev riktigt snyggt om jag får säga det själv. Vi är jättenöjda!
O dessutom har jag sålt vårt gamla soffbord, o vi hade även en tv-bänk o en byrå. Dock sänkte vi byrån tills bjuvs IK, ingen ville köpa den. Så nu är nästa projekt en ny byrå från Ikea att sätta in i gästrummet.
Blir så glad av lite förändring :) Behövs liksom ibland!
I helgen är det Bjuvsfestivalen i Bjuv... Snack om att jag o Anna ska gå, men vi får se vad vi känner för. Främst var det för Calle Kristiansson, men honom träffade vi o lyssnade på på hbg festivalen. Så vi får se.
Nä, nu väntar bädden. Tidigt kanske för vissa, men jag är helt slut i kropp o själ. Som sagt, det är mycket för mig som händer nu.
Nu har jag uppdaterat, tyvärr kommer denna blogg nu att handla mycket om matte o kanske skola om jag kommer in.
Ha det bra min hängivna läsare :)
Skola
Dags att läsa Matte B :) O sen förhoppningsvis kommer jag att börja på Victum i september!
Håller tummarna.
Imorron ska jag ner för att skicka in ansöka till Victum.
Sen är det väntan som gäller...
Annars är min semester bra :)
Inne på aktuen o vände i söndags natt, men det gick bra.
Hoppas ni har det bra!
Kram
Semester
O efter dessa 3 veckorna när jag ska tillbaka på jobb, hoppas jag att det bara är för 1 månad.
Sen vill jag börja skolan! O vad jag önskar att jag kommer in!!!!
O det har väl löst sig lite på jobb nu.
Nårra av mina tider kommer jag fortfarande förlora, men jag har fått nårra tider som jag ska komma extra. O det är ju bra, dock inte tillräckligt. Men men, nu ska jag bara släppa allt som hänt på jobb den senaste tiden o bara njuta av att vara hemma o ta det lugnt.
Jag har nårra grejor som jag ska hitta på med vänner o familj, men det blir bara roligt :)
O sen ska jag försöka umgås med min man... Han jobbar först på sitt vanliga jobb o sen extra. Så just nu är det mest "hej o gonatt". Inte alltid, men ofta. Så jag ska umgås med min man :) Om han vill umgås med mig...:S
I helgen är vi hundvakt till 2 helt underbara hundar! O jag njuter i fulla drag!!! Älskar hundar o vill gärna ha en egen, men dock inte i lägenhet. Det får bli när vi flyttar till hus. Det får räcka med "bebisen" vi har nu. ( Katten )
Nej, nu väntar en långrunda o sen besök av mina föräldrar :)
Kanske det blir en ny soffa på lördag, kanske ....
Ha en underbar helg o dag!
Kram kram
Har mycket att skriva om...
Jag trvis som sagt inte längre på mitt jobb. Min chef är ett rötägg tsm med sin fru!
Hans fru, Bodil, kom till mig för nån vecka sen o sa till mig att jag skulle byta tider med mina kollegor för att underlätta för henne med schemat. O jag fick 14 dagar på mig att fixa det. Efter lite snack med kollegorna så kom vi fram till att det inte funkar att byta tider bara sådär. Dessutom vill dem ha kvar sina tider o inte hålla på o byta fram o tillbaka. Så nej, det funkade inte.
Ringer till Bodil för att säga det till henne. Nej, men då kom hon fram till att jag kommer förlora ca 3,5 timme varje måndag o varje fredag när jag ska jobba. Istället för att börja kl.12.45, får jag istället börja 16.00 varje gång, o dessutom kommer jag inte att få tillbaka dem timmarna som jag förlorar. :( Det är verkligen så j*vla sjukt! Att dem verkligen inte kan komma på en lösning. Nej, då är det istället negativt o tyst! Dem säger inget till mig, mer än när dom vill att jag ska göra nått. Jag får inte ens längre ett "hej" om jag inte säger det själv. Till o med Martin (Henriks son) som jag har umgåtts med o som jag hade en jättetrevlig sommar med förra året. På jobb då. Till o med han snackar inte med mig längre! Jag fattar det inte!! Henrik o Bodil måste ha sagt nånting till honom eller nått. Men men, o sen är det det här med tjänstledighet. Han får inte neka mig tjänstledigt enligt "Studieledighetslagen", men frågan är om det är värt att kämpa för det? Hela familjen Ivarsson gillar inte mig längre, hur bra känns det då att kanske behöva komma tillbaka? Men min förhoppning är inte att komma tillbaka, utan mer som en trygghet då det kan skita sig rejält med allt. Men som sagt, kan ju söka annat jobb under tiden, men vem vill ha en som pluggar? Så, frågan är om det är värt att kämpa för tjänstledigt när jag inte vill tillbaka. Det är jättesvårt!
Men på komvux har jag i alla fall kommit in o kommer läsa 3 dagar i veckan. O förlora jobbtider...
Men livet är inte rättvist, den disskussionen har vi ju haft innan.
Nu till lite gladare rader:
I fredags blev jag o Pillan utbjudna av våra pojkvänner :)
Killarna hade sagt att vi skulle spela biljard på kvällen o när vi gick ner till stan så stannade dem utanför Thai Corner o sa att vi skulle gå in där istället. Dom hade bokat bord o planerat allt. Snacka om att vi blev glada :) Gott var det oxå.
Efteråt gick vi till gröningen o åt glass o spelade minigolf. Jag spelade min allra bästa runda :) Vann över Pillan o Pontus.
I lördags bar det av till Ullared:D Mamma, jag, Pillan o Tobbe. Killarna hälpte pappa lägga golv. Jag hittade mycket fint. Blev nöjd:D
I söndags jobbade jag 8-15.20. Åt middag hos mamma o pappa för att sen träna badminton. Jag vann äntligen över Jessica. Gott satan!!!
O idag har jag provat mitt fotbad. Härligt med vibration. Fötterna blev jättemjuka o lena:) Att man inte införskaffat det tidigare.
Resten av dan blir lugn. Ska snart förbereda middan, Dennis ska vara iväg halv 5, innan dess måste vi äta.
Ja, nu blev det lite långt, men jag lovar att hålla er uppdateradeom vad som händer på jobb. Förhoppningsvis löser det väl sig snart.
Ha en bra dag i solen :)
Tur man har en bra man som stöttar o förstår :)
Samt vänner :)
Ni anar inte hur mycket ni betyder för mig
O självklart min familj :) Sorry Jessica, men hade ingen sparad bild på dig. Men du är min familj :)
Kungligt bröllop!
Jag tyckte det var jättevackert!
Dem flesta man har snackat med har varit negativa, men inte jag o nårra till!
Det var vackert, romantitskt o underbart att se.
Man kan se hur mycket dem 2 älskar varandra o det är så härligt att se.
Jag kan ärligt säga att jag grät!!!
Först när Kungen skulle lämna över Kronprinsessan till Daniel o han grät. Daniel då asså.
Där var det kört för mig. Jag satt o snyftade rejält!
O sen när dem skulle avge sina löften till varandra. O han skakar på rösten o hon skakar på rösten. Då grät jag igen. O så fort jag såg Daniel, då tårades mina ögon igen. Han grät ju, o jag kan inte se killar gråta! Men det var så fint!
O hennes klänning var jättefin! :)
Ja, så är det, jag är en känslig person o jag glädjs åt Kronprinsessan att hon ÄNTLIGEN har fått sin PRINS!!! :)
Ändrade planer...
Om jag kommer in på skolan, så blir det skola.
Ärligt talat så skiter jag i om chefen ger mig tjänstledigt eller inte!
Det kommer att lösa sig ändå, o jag är så glad för det stöd som jag har från familj o vänner. Ni är guld värda!
Så i alla fall, kommer jag in på skolan har jag sagt innan att det kanske blir barn när jag är klar. Babymaking i oktober, november. MEN....
Nu blir det inte så! O det är inget jag sörjer. Jag har pratat med min man o mina vänner o min syster. Barn kommer senare, jag ska först o främst klara utbildningen, om jag kommer in, o sen om jag får jobb som undersköterska vilket jag hoppas, ska jag jobbar först lite för att få upp mammapenningen o sen därefter blir det planering av barn. Alltså, skola, utbildning o jobb, o sen barn. O ja, det är många som sagt det innan, men jag har inte riktigt lyssnat på det örat. Men nu gör jag det, o det kommer att bli barn sen. Inget som vi behöver stressa fram:) Ibland behöver jag någon som säger till mig ett par extra gånger för att det ska gå in, o det har det gjort nu:)
Nu hoppas jag bara att jag kommer in på skolan, annars är det kris...
Snart bär det av till Anna o barnen, hoppas solen kommer fram från sitt moln:)
Ha det bra!
Ni är guld värda, ni vet vilka ni är :)
Gråtfärdig!
Där är ingetting som funkar som det ska, o det känns ibland inte som att jag har det stödet jag vill ha.
Ja, jag har bestämt mig för att läsa, o jag vet inte om jag har skrivit det innan, men jag kommer söka in till omvårdnadsutbildningen på 1 år som går på Vitcum, o i såna fall bli undersköterska. Om jag kommer in vill säga.. OM!!! O under tiden jag väntar på svar från utbildningen kommer jag att läsa Matte B. O Matte B kommer börja den 12/8 i år.
Ja, vad är då problemet tänker ni? Jo, det ska jag berätta!
Eftersom jag redan fått schema för komvux, asså Matte B, ringer jag till min chef när jag kommer till jobb. Nej, han var inte där, hade semester...
Jag förklarar för honom att lektionerna på komvux kommer ligga på dem tiderna jag ibland jobbar på, o frågar om vi kan lägga upp ett gemensamt schema. Ja, skriv ner vilka dagar o vilka tider det ligger på så får jag tänka på det är det svaret jag får. helt okej, men när jag lägger till att jag även ska söka in på omvårdnadutbildningen i september o att det i såna fall blir på heltid säger han först: Det är lungt, inga problem jag fixar in någon som kan ta ditt pass. Men när jag ber om tjänsteledigt ändras hela hans humör o jag får ett blank NEJ! När jag frågar om han kan tänka på det, blir det nej igen o sen blir det: Jag har inte tid att prata med dig nu. Ungefär! Nehe, hur fan ska jag tolka det?!
Nu är det kanske många som tycker att det är konstigt att jag vill ha tjänstledigt från ett jobb som jag antagligen inte kommer komma tillbaka till, förhoppningen är ju ändå att kunna jobba som undersköterska eller skaffa famlij. Men! Jag vill ha tjänstledigt för att det är en trygghet för mig att falla tillbaka på om det inte funkar med skolan. O även om där inte finns något jobb som undersköterska till mig när jag är färdigutbildad. Då sätter jag både mig o Dennis på pottkanten, för han har bara jobb till oktober! I o för sig har han Alfa kassa att falla tillbaka på om det inte löser sig, men den varar ju inte för evigt.
O när jag då pratar med Dennis tycker han att jag ska köra på utbildningen om jag kommer in på den, medans mamma tycker att jag ska vänta till våren med utbildningen o bara köra på Matte B nu. För att det är så osäkert med Dennis jobb. Jaha, nu är jag så j*vla taggad för att läsa, o håller tummarna för att jag kommer in, men så känns det som att det fattas stöd från mamma. O jag vill absolut inte sätta mig o Dennis på pottkanten med ekonomin. Det är inte rättvist mot honom!
Så ja, just nu vill jag bara gråta, o allt för att inte idioten till chef ger mig tjänstledigt!!!!! Fan asså!!!
O jo Maria, jag har läst lite om Studieledighetslagen, men det är mycket, o just nu snurrar mitt huvud. Men jag ska läsa ordentligt!
O nej, jag menar inte att jag inte har stöd, för det har jag! Men just nu känns det jobbigt, mest för att jag inte har någon trygghet!
Middag, bio o utgång med tjejerna!
Det började med middag på Le Cardinal. Gud så gott det var, o inte särskilt dyrt heller.
Vi var 4 st på middagen.
Efter middagen tog vi en stämpel för att komma in gratis senare.
Därefter gick vi till bion. Väl där mötte den sista tjejen upp oss, o det blev Sex and the city2 filmen.
Om ni frågar mig, så var den sådär bra. Kan kanske vara för att jag inte sett 1:an. Men det gick.
Därefter åkte 2 av tjejerna hem. Vi andra 3 gick tillbaka till Le Cardinal:)
Dock var där inte så mycket folk, var bara vi 3 o dem som jobbade där.
Vi gick därför till Utposten! Där var mycket folk, mega roligt.
Senare avslutade vi kvällen på Charles Dickens! Kl 02.01 tog jag sista nattbussen hem, dem andra 2 fick skjuts lite senare.
Vi hade en grymt rolig kväll som måste göras om!
Tack brudar för kvällen, ni rockar!!!
Bjuder nu på lite bilder från kvällen:
Lizette o jag på väg ner till middagen
Maria o Anna på bussen
Lite spex måste vi ha med:)
Vi körde med urringnar ;)
Hot chick;)
Hon som spelar oskyldigast, men skenet bedrar ;)
Skulle ha med urringningen, men det blev sådär
Stämplarna som användes till senare på kvällen
Efter bion...
Klockren ;)
Denna bild får avsluta... Resten är, som man säger: Historia!
