Gråtfärdig!

Just nu känner jag mig gråtfärdig!
Där är ingetting som funkar som det ska, o det känns ibland inte som att jag har det stödet jag vill ha.
Ja, jag har bestämt mig för att läsa, o jag vet inte om jag har skrivit det innan, men jag kommer söka in till omvårdnadsutbildningen på 1 år som går på Vitcum, o i såna fall bli undersköterska. Om jag kommer in vill säga.. OM!!! O under tiden jag väntar på svar från utbildningen kommer jag att läsa Matte B. O Matte B kommer börja den 12/8 i år.
Ja, vad är då problemet tänker ni? Jo, det ska jag berätta!
Eftersom jag redan fått schema  för komvux, asså Matte B, ringer jag till min chef när jag kommer till jobb. Nej, han var inte där, hade semester...
Jag förklarar för honom att lektionerna på komvux kommer ligga på dem tiderna jag ibland jobbar på, o frågar om vi kan lägga upp ett gemensamt schema. Ja, skriv ner vilka dagar o vilka tider det ligger på så får jag tänka på det är det svaret jag får. helt okej, men när jag lägger till att jag även ska söka in på omvårdnadutbildningen i september o att det i såna fall blir på heltid säger han först: Det är lungt, inga problem jag fixar in någon som kan ta ditt pass. Men när jag ber om tjänsteledigt ändras hela hans humör o jag får ett blank NEJ! När jag frågar om han kan tänka på det, blir det nej igen o sen blir det: Jag har inte tid att prata med dig nu. Ungefär! Nehe, hur fan ska jag tolka det?!
Nu är det kanske många som tycker att det är konstigt att jag vill ha tjänstledigt från ett jobb som jag antagligen inte kommer komma tillbaka till, förhoppningen är ju ändå att kunna jobba som undersköterska eller skaffa famlij. Men! Jag vill ha tjänstledigt för att det är en trygghet för mig att falla tillbaka på om det inte funkar med skolan. O även om där inte finns något jobb som undersköterska till mig när jag är färdigutbildad. Då sätter jag både mig o Dennis på pottkanten, för han har bara jobb till oktober! I o för sig har han Alfa kassa att falla tillbaka på om det inte löser sig, men den varar ju inte för evigt.
O när jag då pratar med Dennis tycker han att jag ska köra på utbildningen om jag kommer in på den, medans mamma tycker att jag ska vänta till våren med utbildningen o bara köra på Matte B nu. För att det är så osäkert med Dennis jobb. Jaha, nu är jag så j*vla taggad för att läsa, o håller tummarna för att jag kommer in, men så känns det som att det fattas stöd från mamma. O jag vill absolut inte sätta mig o Dennis på pottkanten med ekonomin. Det är inte rättvist mot honom!
Så ja, just nu vill jag bara gråta, o allt för att inte idioten till chef ger mig tjänstledigt!!!!! Fan asså!!!
O jo Maria, jag har läst lite om Studieledighetslagen, men det är mycket, o just nu snurrar mitt huvud. Men jag ska läsa ordentligt!
O nej, jag menar inte att jag inte har stöd, för det har jag! Men just nu känns det jobbigt, mest för att jag inte har någon trygghet!

Kommentarer
Postat av: Lizette

Förstår hur både du och din mamma tänker, men beslutet är ALDRIG din mammas utan ditt och Dennis. Prata mycket med varandra efter att du har läst mer om den lagen. Det kommer att lösa sig, tro mig!

2010-06-09 @ 12:32:00
URL: http://lizettesliv.blogg.se/
Postat av: syrran

far åt ...... med din chef! han är inte värd att vara chef i vissa läge, beter sig som en dåre efter allt du berättat... o du!!!

LÄS!!!!! :) till undersköterska... jobb finns de senare om man vill jobba!

2010-06-09 @ 12:35:39
Postat av: Maria

Ge mig ett pris på hans huvud så fixar jag biffen!!

2010-06-09 @ 14:42:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0