Hålla modet uppe?

Ja, alla säger till oss att vi måste hålla modet uppe, allting kommer lösa sig förr eller senare.
Det är väldigt lätt för andra att sitta och säga så, men det är fan inte lätt att alltid hålla modet uppe!
Jag har själv sagt många gånger till vänner och familj att det kommer lösa sig, men jag märker nu att det inte alltid går in. För det går inte in hos oss längre.
Vi får inte lägenheterna vi lägger intresseanmälan på, mannen får inget jobb, och helst plötsligt är där jättemycket i skolan som ska hinnas med (vilket jag hade räknat med), och sen trillar man dit i en dunderförkylning med feberfrossa och blå om läpparna. Man orkar inte sätta sig vi datorn i nårra timmar för att skriva en uppsats. Jag är i alla fall en av dom som väljer vila och friskhet istället.
Pengarna kommer, ses och försvinner lika fort igen. När fan ska man orka hålla modet uppe?!
Ja, där finns folk som har det värre än vi, det finns där alltid, men just nu känns det inte så.
Jag vill gärna ha mer tid med mina vänner, men jag känner att dem har fått stå åt sidan :(
Jag kommer aldrig glömma mina vänner, men dem kanske kommer göra det om jag aldrig hör av mig, eller har tid att träffa dem?
Jag hoppas självklart inte det, men jag kan inte hjälpa att jag ibland funderar i dem banorna.
Varför gör jag det så svårt? Dem är ju bara ett samtal eller sms bort, men varför ringer, och skriver jag inte? Jag blir så trött på mig själv ibland.
Alla säger att det kommer gå snabbt, helt plötsligt är skolan klar, och jag vill gärna tro på det, men har lite svårt för det när jag ser kurserna och uppsatserna hopa sig framför mig. Men jag SKA klara det!!

Visst finns det ljusglimtar i livet oxå!
Det är dem ljusglimtarna som vi lever på.
Mannen är igång med sitt körkort, äntligen!
Han ska på jobbinterjuv, kanske det kommer lösa sig?
Ny vänskap som står i full blom. Träningen. Se att allt slit som belönas med VG och i vissa fall MVG.
Se en inbjudan på sin fb av sina vänner.
Resa när jag tagit examen!
Och självklart är den största ljusglimten min alldeles egna systerdotter!!! :)
Hon förgyller verkligen ens dag när jag träffar henne :)
Ja, dessa ljusglimtar gör att man långt där borta, faktiskt tror att det kommer lösa sig. Och jag önskar av hela mitt hjärta att det gör det snart!

Kommentarer
Postat av: Maria

Jag har då inte glömt dig, väntar tålmodigt bara =)

2011-02-08 @ 22:05:38
Postat av: Lizette

Suspect behavior var ok för att vara första avsnittet, men inte lika spännande som orginalet. Tyckte det kändes lite som att någon velat göra en sämre kopia av orginalet, men som sagt så är det bara det första avsnittet så har inte dömt ut det helt.

2011-03-25 @ 16:11:27
URL: http://lizettesliv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0