Minnen
Letade fram några gamla skivor med Westlife.
Ja, jag har varit ett stort fan av dem. Varit på 2 st konserter med dem.
Men när jag sitter här o lyssnar på dem, så får jag såna härliga minnen från den tiden.
Det var jag o Frida:) Vi hade så många galna idee´r. Vi drömde oss bort. Vi träffades varje dag efter skolan, satte igång skivorna eller dvd:erna o bara satt där med glansiga ögon o såg ett helt liv framför oss med Westlife. Jag vet att det låter töntigt, men det var så vi gjorde. Vi hade jätte roligt.
När man sitter här o tänker, så tänker man: "Vad gjorde vi? Varför tänkte vi så?"
Helt sjukt egentligen. Men det var i alla fall en lycklig period. ;)
Sen växte vi ifrån det. O vi växte på olika håll.
Synd egentligen, för den vänskapen vi hade var nått i särklass. Vi var Malin o Frida. Bästisar.
Det var bara vi 2, ingen annan. Vi var inte särsklit omtyckta. Det var för att vi var oss själva. Vi ändrade inte på oss för att alla andra ville det. Vi var vi.
Knasigt att det har blivit som det har blivit. Vi pratar, men vi träffas inte. Bara ibland. Vi är idag 2 helt olika personer än vad vi var i skolan. Vuxnare på var sitt eget sätt.
O det är många vänner som man tyvärr tappar kontakten med.
Man växer upp, väljer olika inriktingar o träffar sin drömpartner. Det är väl lätt hänt att man tappar kontaken då. Tydligen.
Men man hittar nya vänner. Nya vägar att gå. Men nån gång då o då, tänker man tillbaka o minns:)
Ja, jag har varit ett stort fan av dem. Varit på 2 st konserter med dem.
Men när jag sitter här o lyssnar på dem, så får jag såna härliga minnen från den tiden.
Det var jag o Frida:) Vi hade så många galna idee´r. Vi drömde oss bort. Vi träffades varje dag efter skolan, satte igång skivorna eller dvd:erna o bara satt där med glansiga ögon o såg ett helt liv framför oss med Westlife. Jag vet att det låter töntigt, men det var så vi gjorde. Vi hade jätte roligt.
När man sitter här o tänker, så tänker man: "Vad gjorde vi? Varför tänkte vi så?"
Helt sjukt egentligen. Men det var i alla fall en lycklig period. ;)
Sen växte vi ifrån det. O vi växte på olika håll.
Synd egentligen, för den vänskapen vi hade var nått i särklass. Vi var Malin o Frida. Bästisar.
Det var bara vi 2, ingen annan. Vi var inte särsklit omtyckta. Det var för att vi var oss själva. Vi ändrade inte på oss för att alla andra ville det. Vi var vi.
Knasigt att det har blivit som det har blivit. Vi pratar, men vi träffas inte. Bara ibland. Vi är idag 2 helt olika personer än vad vi var i skolan. Vuxnare på var sitt eget sätt.
O det är många vänner som man tyvärr tappar kontakten med.
Man växer upp, väljer olika inriktingar o träffar sin drömpartner. Det är väl lätt hänt att man tappar kontaken då. Tydligen.
Men man hittar nya vänner. Nya vägar att gå. Men nån gång då o då, tänker man tillbaka o minns:)
Kommentarer
Postat av: Anna
visst är det härligt att bara drömma sig bort i gamla minnen! sånt man tyckte var så viktigt då som är helt befängt nu och vilka olika intressen man hade! kärleksbekymmerna var oändliga och ingen förstod.men vad mycket skoj man hade! härligt härligt, tror jag ska drömma mig tillbaka lite jag med :) tack för senast föresten! <3 kram
Trackback
