Maine-Coon katt
Jag vet att jag har sagt detta till vissa, men nu skriver jag ner det istället, så att alla får veta:)
Jag ska börja från början:
För ca 2½ är sedan var jag o Dennis på väg hem från Ica butiken i Landskrona.
Vi hade cyklat ner för att handla frukost. Men den morgonen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.
När vi kommer tillbaka till början av lägenhetshuset, hör vi något som gnäller. På kanten av ett stort utebord med stolar sitter en liten liten katt som bara gnäller.
Vi kunde inget annat än att ta med henne upp. Men när vi skulle ta henne så blev hon rädd o sprang in o gömde sig i buskarna. Som tur var hade Dennis köpt löksill som han skulle äta till frukost. Det fick vi ta o locka ut henne med.
När vi kom upp i lägenheten ringde vi Djurskyddet. Hon sa där att dem hade hittar flera stycker kattungar dem senaste dagarna, så antagligen hade någon slängt ut en hel kull. Vi fick frågan om vi kunde behålla katten till torsdagen. Detta var en söndag. Då hade dem några dagar på sig att hitta en annan familj.
Eftersom vi inte hade något som man ska ha till katter, var det ner till Ica igen för att köpa junior mat o sen träffa Djurskyddet för att låna en kattlåda o sand.
Dem kommande dagarna var inte en dans på rosor. Stackars katten hade inget fett på kroppen, man kände varenda ben på henne, o i hennes avföring var det bara kvistar o löv o stenar. Dessutom hade hon fullt med loppor. Vi tvättade henne underr vasken med varmt vatten samma dag, men lopporna försvann inte. Vi la ut en filt i köket som hon fick sova på, där hade hon även mat, vatten o låda. Vi stängde dörrarna så att hon inte kunde gå nån annanstans i lägenheten. Låter kanske taskigt, men vi ville inte ha henne i sängen o få loppor på oss, o dessutom var hon inte rumsren.
På måndagen körde jag hem till mamma o pappa för att hämta loppmedel. Vi gav henne medlet i nacken på kvällen, o på morgonen kunde man se på den vita filten hur alla lopporna hade dött o trillat av henne. Det blev ett bad till för att få bort allt.
Dock var det lite problem med lådan. Vi satte henne där hela tiden, o ibland gjorde hon något, ibland inte. En gång gjorde hon på Dennis axel i soffan. O det var honom som hon skulle övertyga om att få stanna. Jag hade redan bestämt mig:)
På onsdag kvällen ser Dennis mig i ögonen o säger att vi ska behålla henne. Jag var så lycklig:)
Fick ringa till Djurskyddet o berätta. Kan säga att dem blev lättade för att dem inte hade hunnit hitta en familj.
På fredagen var hon helt rumsren, så snabbt gick det. O dessutom fick hon sova i sängen.
Vi skulle egentligen inte ha katt så snart, men nu kan vi inte tänka oss ett liv utan henne. O behöver jag tillägga att hon är tacksam? Märks att hon trivs.
Men nu till rubriken: Vi trodde att hon var en norsk skogskatt o med lite blandsraskatt i sig. Men det har visat sig nu att hon är en Maine- Coon katt.
Kanske inte till 100% ut, men i alla fall 90/10. Vi fick reda på det genom min pappa som läste en artikel i en tidning om katter som älskar att appotera o prata. Samt att dem hade en stor yvig svans, vilket vår katt har.
Så nu sitter vi här hemma med en Maine-Coon katt som egentligen är värd flera 1000 kr. O det bästa av allt: Hon är inte tjock! Hon har en stor benstomme o är inte färdigväxt förrän hon är 5 år gammal. Häftigt är det:)
Hade tänkt visa dem första bilderna vi tog på henne, samt visa hur hon ser ut idag:
Första bilden vi tog. Hade nog haft henne i ca 4 dagar
Här har vi nog haft henne ca 2 veckor. Loppfri o rumsren:)
Denna bilden tog jag i morse. 2½ år gammal idag:)
Såhär stor kan hon bli när hon är färdigväxt:)
Nu blev det ett katt-inlägg, men jag är så glad över vår "bebis".
Ha det bra allesammans!
Jag ska börja från början:
För ca 2½ är sedan var jag o Dennis på väg hem från Ica butiken i Landskrona.
Vi hade cyklat ner för att handla frukost. Men den morgonen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.
När vi kommer tillbaka till början av lägenhetshuset, hör vi något som gnäller. På kanten av ett stort utebord med stolar sitter en liten liten katt som bara gnäller.
Vi kunde inget annat än att ta med henne upp. Men när vi skulle ta henne så blev hon rädd o sprang in o gömde sig i buskarna. Som tur var hade Dennis köpt löksill som han skulle äta till frukost. Det fick vi ta o locka ut henne med.
När vi kom upp i lägenheten ringde vi Djurskyddet. Hon sa där att dem hade hittar flera stycker kattungar dem senaste dagarna, så antagligen hade någon slängt ut en hel kull. Vi fick frågan om vi kunde behålla katten till torsdagen. Detta var en söndag. Då hade dem några dagar på sig att hitta en annan familj.
Eftersom vi inte hade något som man ska ha till katter, var det ner till Ica igen för att köpa junior mat o sen träffa Djurskyddet för att låna en kattlåda o sand.
Dem kommande dagarna var inte en dans på rosor. Stackars katten hade inget fett på kroppen, man kände varenda ben på henne, o i hennes avföring var det bara kvistar o löv o stenar. Dessutom hade hon fullt med loppor. Vi tvättade henne underr vasken med varmt vatten samma dag, men lopporna försvann inte. Vi la ut en filt i köket som hon fick sova på, där hade hon även mat, vatten o låda. Vi stängde dörrarna så att hon inte kunde gå nån annanstans i lägenheten. Låter kanske taskigt, men vi ville inte ha henne i sängen o få loppor på oss, o dessutom var hon inte rumsren.
På måndagen körde jag hem till mamma o pappa för att hämta loppmedel. Vi gav henne medlet i nacken på kvällen, o på morgonen kunde man se på den vita filten hur alla lopporna hade dött o trillat av henne. Det blev ett bad till för att få bort allt.
Dock var det lite problem med lådan. Vi satte henne där hela tiden, o ibland gjorde hon något, ibland inte. En gång gjorde hon på Dennis axel i soffan. O det var honom som hon skulle övertyga om att få stanna. Jag hade redan bestämt mig:)
På onsdag kvällen ser Dennis mig i ögonen o säger att vi ska behålla henne. Jag var så lycklig:)
Fick ringa till Djurskyddet o berätta. Kan säga att dem blev lättade för att dem inte hade hunnit hitta en familj.
På fredagen var hon helt rumsren, så snabbt gick det. O dessutom fick hon sova i sängen.
Vi skulle egentligen inte ha katt så snart, men nu kan vi inte tänka oss ett liv utan henne. O behöver jag tillägga att hon är tacksam? Märks att hon trivs.
Men nu till rubriken: Vi trodde att hon var en norsk skogskatt o med lite blandsraskatt i sig. Men det har visat sig nu att hon är en Maine- Coon katt.
Kanske inte till 100% ut, men i alla fall 90/10. Vi fick reda på det genom min pappa som läste en artikel i en tidning om katter som älskar att appotera o prata. Samt att dem hade en stor yvig svans, vilket vår katt har.
Så nu sitter vi här hemma med en Maine-Coon katt som egentligen är värd flera 1000 kr. O det bästa av allt: Hon är inte tjock! Hon har en stor benstomme o är inte färdigväxt förrän hon är 5 år gammal. Häftigt är det:)
Hade tänkt visa dem första bilderna vi tog på henne, samt visa hur hon ser ut idag:
Första bilden vi tog. Hade nog haft henne i ca 4 dagar
Här har vi nog haft henne ca 2 veckor. Loppfri o rumsren:)
Denna bilden tog jag i morse. 2½ år gammal idag:)
Såhär stor kan hon bli när hon är färdigväxt:)
Nu blev det ett katt-inlägg, men jag är så glad över vår "bebis".
Ha det bra allesammans!
Kommentarer
Postat av: Maria
Kul o se utvecklingen. Hon är verkligen en myskisse =)
Postat av: Anna
Riktigt fin katt! tror ni på ödet? det var tur att ni varit på ica den dagen ;)
Trackback
